I denna lilla text, som skrevs efter hemkomsten från Rom 1874, ger Viktor Rydberg sin syn på tiggeriplågan som ännu fortgick i Rom, påhejad av det katolska prästerskapet som använde tiggarna för att döva sina samveten och göra ”goda gärningar”. Detta prästerskap motsvaras i Sverige i dag förvisso av de flesta representanter för Svenska kyrkan (som alltså har glömt den klassiska protestantiska och lutherska hållningen till tiggeri, som var negativ) och andra som vill ”döva sina samveten och göra goda gärningar”, men vill de egentligen hjälpa, och vill alla tiggare bli hjälpta? Kanske behöver de en vänlig men mycket bestämd spark i baken i stället? Tiggarne i Rom Den förste romare jag mötte, då jag på min första…