Peder Svarts krönika…


… över Gustav Vasa släpps nu som pappersbok och e-bok. Den kan utan problem läsas av de flesta nutida svenskar. Så enkelt, kraftfullt och spännande är den skriven. Krönikan har format bilden av kungen genom åren. Jämfört med andra samtida krönikor är den mer tendentiös och framställer kungen i mer fördelaktig dager. Men händelseförloppet är i stort samma. Peder Svart hade tillgång till första ordningens källmaterial när han skrev, och man bör också komma ihåg att krönikan publicerades i en tid då det den skildrar fortfarande fanns dokumenterat och även var ihågkommet av då levande personer. Några större friheter kunde han alltså inte ta. Men han använde sin litterära begåvning till att skapa en fördelaktig bild av Gustav Vasa.

Berättelserna i boken har stimulerat folkfantasin, författare och konstnärer. En episod ur den fartfyllda inledningen om Gustavs uppväxt utgjorde t. ex. motiv i Konstakademins stora pristävling av 1881, då Jenny Nyström som första kvinna erövrade den kungliga medaljen för sitt verk ”Gustav Vasa som barn inför kung Hans”.

Nyström_Vasa

Uti sin barndom var han allom täck och kärkommen. Där han var ibland annor barn sine vederlike, evad de vore av adel eller oadel keste de andre honom ju till hövitsman, och ställde ibland dem regemente, satte varjom sitt ämbete, efter som de vore till börlige och (ändock uti kindlig verk) förståndige, och vad han således befallde, var ingen av de andre nöge att efter komma.

Detta barnaspel blev ock den Danska Konung Hans varse uppe i Salen på Stocholms Slott (och då var denne unge Herre Götstaff till ålders på sitt 5 år) gick så Konungen till och klappade honom på huvudet säjandes, än bliver du man i dine daga var du får leve. Och när Konungen hade förstått av vad stämme han var, begärade han av gamle Herr Steen Stwre att han måtte bekommet det barnet till att behållat hos sig. Men Herr Steen gav före att han var för ung att skiljas ifrå sine föräldre, dock sade han, vill jag honom framdeles förskicka till Konungen, sedan förstack Herr Steen honom av vägen, försändendes honom till Finland. Då hade konungen mycket ångrat att han lät sig honom undkomma, kallandes honom en ulvunge.