Martin Luthers syn på staten


I och med reformationsjubileet 2017, då det var 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkdörren i Wittenberg, planerar vi en utgåva med valda skrifter av Luther. Där ingår bland annat Till den kristliga adeln av tysk nation, vari den romerska kyrkans inblandning i statliga angelägenheter behandlas.

Hur såg då Luther på förhållandet mellan stat och kyrka? Han var inte för en total sekularisering av staten, som vi har i dag, men förespråkade ändå en tydlig uppdelning av kyrka och stat. Denna uppdelning kan man ana i den svenska historien, och i andra länder med protestantiskt inflytande.

Han skrev:

Världen och massorna är och kommer alltid vara okristliga, även om de är döpta och nominellt kristna. Följaktligen skulle en man som försökte styra ett samhälle eller hela världen enligt evangeliet vara såsom en herde vilken i en och samma fålla satte vargar, lejon, örnar och får. Fåren skulle hålla freden, men inte överleva länge.

En furste måste vara en skälm och en konung en tyrann, ty så fordrar världen.

luther_omslag_620Han införde två begrepp: Kristi rike och Världens rike. Ingetdera existerar på jorden. De är motsatta principer. Kristi rike är när människor uppträder drivna av Kristi ande, i vilket fall de inte har något behov av lagar och vapen. Något sådant samhälle finns dock inte någonstans, inte ens i kyrkan, som har ogräs bland vetet. Världens rike är hur människorna skulle uppträda som ett kollektiv om de inte begränsades av lagen och staten (inte bra med andra ord). Kyrkan och staten skall dock inte identifieras med Kristi rike och Världens rike, utan båda slits itu av dragkampen mellan det demoniska och himmelska.

Gud är vrede och nåd, staten hans instrument för vrede, kyrkan hans nåd. Människan är uppdelad i ett inre och yttre. Brott tillhör det yttre och därmed staten. Synd tillhör det inre och därmed kyrkan. Egendomar tillhör det yttre och faller under staten och dess lagar. Tro tillhör det inre och faller under kyrkan, för tro är frivilligt och ingen kan tvingas till den.

Luther skilde mellan den civila och andliga administrationen, för en furste kan inte och skall inte förlåta. Han har en annan förvaltning än Kristus, som regerar över krossade och brustna hjärtan. Kejsaren regerar över uslingar som inte erkänner sina synder och hånar och går med näsan i vädret. Det är därför kejsaren bär ett svärd, inte ett fredstecken. Men Kristi rike är för de bekymrade samvetena.

Även om Luther tydligt avvisade teokratin, krävde han inte en separation av kyrka och stat, något som öppnade upp för caesaropapism, trots att detta aldrig var Luthers avsikt. Dessutom gav den politiska verkligheten upphov till territorialkyrkan, där varje land och furstendöme i princip bara tolererade en religion och de som hade en annan religion förväntades flytta till en plats där denna gällde. Samhället var kanske inte redo för en separation av kyrka och stat redan i början av 1500-talet. Först i och med den amerikanska självständigheten 1776 blev detta verklighet.

Källa: Here I Stand : A Life of Martin Luther, Roland Bainton

Och, får man väl också tillägga, detta har visat sig svårare i praktiken än i teorin, i synnerhet i vårt globaliserade samhälle. Hur hanterar man exempelvis muslimer som hävdar att sharia-lagar ingår i deras religion och krockar med samhällets lagar? Hur hanterar man de troendes samvetsfrihet gentemot aborter och homogiften? Hur hanterar man ateisters krav på avskaffandet av traditioner som har folkligt stöd, såsom skolavslutning med psalmer i kyrkan, eller böner under minneshögtider. Hur gör man så att inte staten missbrukar sin makt och lägger sig i vad som är rätt och fel åsikt för de olika samfunden och i skolan? Och kanske framförallt, hur hanterar man grupper, som under täckmantel av en tro försöker omstörta samhället? Faktum är att katoliker förbjöds (med undantag för diplomater och en del andra) i Sverige på 1600-talet. Anledningen var inte i första hand något hat mot mångkultur, utan helt enkelt att den katolska kyrkan spelade ett politiskt spel för att omstörta protestantiska länder, framförallt genom infiltration av jesuiter.

Mikael Mosesson

2016-08-22

Spara