Göteborg 400 år

2021-06-04

Idag firar Göteborg 400-årsjubileum. Den 4 juni 1621 fick staden sina stadsprivilegier. Med anledning av detta publicerar vi följande utdrag ur boken Offentlig konst i Göteborg, som delvis berör stadens tillkomst, samt hur man firade förr.

Bengt Erland Fogelberg (1786–1854) är Göteborgs genom tiderna främste skulptör. Han föddes på Drottninggatan 48 som son till en gälbgjutare (gjutare av föremål i mässing eller annan gul metall, av tyskans gelb, ”gul”), och han inledde sin yrkesbana som gälbgjutarlärling i Göteborg. År 1804 blev han lärling hos hovciselören i Stockholm, och redan samma år skrevs han in vid Konstakademien. År 1806 fick han gesällvärdighet, men konstintresset tog snart överhand, och tre år i rad erhöll han första medaljen av Konstakademien. Han anslöt sig till Götiska förbundets strävan att införa de nordiska myterna i konsten. Det var en oppositionell riktning och en parallell till samma rörelse inom litteraturen, där företrädd av bland andra Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér. Även om ämnena och motiven var nya, dröjde sig det klassiska formspråket kvar. På Götiska förbundets utställning 1818 framlade Fogelberg tre skisser av de nordiska asagudarna Oden, Tor och Frej. År 1820 inledde han en utlandsresa efter att ha fått resestipendium av Konstakademien, en utlandsresa som skulle vara resten av hans liv med avbrott för kortare återvistelser i Sverige. Som så många andra bildkonstnärer reste han först till Paris, där han studerade under olika franska mästare och vid École des Beaux-Arts. Året därpå fortsatte han till Rom, som kom att bli hans nya stående hemort. Här tog han till sig nyantikens estetiska ideal och utförde sina första betydande arbeten, däribland marmorstatyn Paris med äpplet (1824), som finns att se på Nationalmuseum. Men det var de nordiska motiven som Fogelberg skulle bli mest känd för. År 1828 kom en beställning från Karl XIV Johan på Fogelbergs Oden, dock på kungens önskemål med vissa ändringar från ursprungsskissen. Statyn väckte vid konstnärens hemkomst stor beundran. Nu följde omedelbart ytterligare en beställning från kungen: en kolossalstod i marmor av Karl XIII. Fogelberg fortsatte emellertid att göra statyer med klassiska motiv från medelhavsområdet, men 1839 kom från kungen beställningen på Tor och Balder (Frej hade alltså blivit utbytt mot Balder). Dessa statyer blev färdiga 1844. Det var vid ett besök i Sverige 1845 som han emottog orderna på bildstoderna av Birger jarl, Karl XIV Johan och Gustaf II Adolf. Redan i Tor hade realistiska inflytelser kunnat skönjas i stilen, något som ytterligare förstärktes i de tre nämnda monumentalskulpturerna. Ett annat känt verk av Fogelberg är Gustav Vasas bronsbyst på Uppsala slott.

Gustaf II Adolf, 1854

Gustaf Adolf-statyn är Göteborgs äldsta, och står mitt på Gustaf Adolfs torg. Platsen hette förut Stora Torget, men bytte namn i samband med skulpturens invigning. Om man lyfter blicken upp mot det gamla rådhuset, ser man vid sidorna av urtavlan två reliefer: Rättvisa och Klokhet, vägledande principer på rättskipningens område. De utfördes redan 1817 av Fogelberg. Statyn står på en hög bronssockel, vilken i sin tur vilar på ett trappstegsfundament i sten. På sockeln står det:

Åt

konung

Gustaf Adolf den store

Götheborgs grundläggare

af

stadens innevånare

år 1849

Den 6 juni 1845 hade en insamling gjorts av 5 000 riksdaler för att bekosta en staty på torget. Så stort var intresset och lokalandan att stadens invånare redan inom några dagar hade tecknat sig för hela summan. I oktober samma år gick uppdraget till Fogelberg. I beställningens specifikation angavs bland annat att statyn skulle vara fem och en halv alnar hög, d. v. s. drygt tre meter, och vara klar senast 1847. Det sistnämnda var aldrig i närheten av att uppfyllas. Och hur kommer det sig att årtalet 1849 står på sockeln, verket uppställdes inte förrän 1854? Det hänger ihop med skulpturens försåtliga tillkomstshistoria. Konstnären skulle själv stå för hela produktionskedjan med hjälp av sina kontakter i Rom. Han kontrakterade den franske gjutaren Gonon och anskaffade själv koppar från Toskana. Tillstötande tekniska problem försvårades av oroligheterna ute i Europa; fransmännen belägrade Rom och metallen i gjuteriet riskerade ett tag att konfiskeras. När arbetet väl fortskred blev resultatet illa med gjutskador på flera ställen. Fogelberg inledde en rättsprocess mot Gonon. Det är förmodligen från detta första gjutförsök, som skedde 1849, vi har kvar inskriptionens årtal. Inget hördes av Fogelberg angående statyn på två år, men hösten 1851 hade han ordnat ett nytt gjuteri i München och skickade modellen dit. På den sista sträckan av sjötransporten till Göteborg strandade dock fartyget och blev stående på östra sidan av Sandön utanför Helgoland. Människorna ombord räddades och skulpturen bärgades iland. Den förslagna lokalbefolkningen övertäckte statyn med tjära så att den inte skulle oxidera, och avsåg att inkassera en bärgningslön från göteborgarna. De skall ha krävt hela 15 000 mark, men eftersom gjutningen endast gick på 8 000 mark, valde då Göteborg istället att gjuta en ny kopia i München. Denna anlände utan problem.

Den 18 november 1854 invigde kronprins Karl statyn inför en stor skara människor. Vid statyn hade läktare byggts för hedersgästerna. Runt torgets kanter stod stadens garnison uppställd, och även avdelningar ur alla de regementen, som hade deltagit vid Lützen, var närvarande. Efter ett inledningstal avtäcktes konstverket och kronprinsen ”saluterade Statyen med sin värja, trupperna skyldrade gevär, fanorna fälldes och 64 kanonskott blandades med fanfarers klingande ljud och den församlade folkmängdens hurrarop”. En stor kör sjöng en hyllningssång med följande inledningsrader:

Sköra betäckning, fall! och blotta för dagens lystna blick

I ett nu det milda anletets glans, hur det ler i odödeligt herrskareskick.

Egentligen hade man velat inviga statyn på Gustaf Adolfs dödsdag den 6 november, men det krockade med invigningarna som Fogelberg var tvungen att bevista i Stockholm (av statyerna Birger jarl och Karl XIV Johan). Han reste efter Göteborgsbesöket tillbaka mot Rom. I Trieste insjuknade han, och på morgonen den 22 december hittades han död, ”av nervslag”. Hans kropp bisattes i Triste, men kvarlevorna återbördades senare till hans födelsestad och gravsattes på Östra kyrkogården.

Hur ansedd Gustaf II Adolf var förr, omvittnar det faktum att en årlig minnesfest arrangerades kring statyn med parader, fackeltåg och hyllningssånger. Göteborgarna ville hylla mannen som hade grundlagt deras stad och betytt så mycket för Sverige. I ett gammalt minneshäfte över statyns avtäckningsceremonier finns en beskrivning av hur det gick till när stadens grundades:

På spetsen af Otterhälleberget står den ädle, ungdomlige fursten och blickar ut öfver den nejd, som då utgjorde en sträcka af nakna skärgårdsklippor, i hvilkas aflägsnaste bakgrund den nu s k Gamlestaden afbröt den monotona vildheten… Gustaf Adolfs blick hvilar än på landskapet, än på kartan, som den unge Torstensson håller framför honom. Till venster på taflan står med forskande öga och begrundande min den skarpsynte, trofaste rådgifvaren Axel Oxenstjerna och bakom honom Nya Lödöses tvenne borgmästare, hvilka ej tyckas rätt belåtna med dessa planer att omintetgöra deras goda stad. Närmare konungen synes Horn, och till höger på taflan Götheborgs förste borgmästare, holländaren Cabeliau, hållande under armen sin sköna dotter Margareta.

Det är denna scen som statyn skildrar, med den pekande kungen, som lär ha sagt: ”Här skall staden ligga!”

Också utomlands hölls och hålls Gustaf II Adolfs minne högt. Den strandsatta kopian såldes först till Hamburg, som sedan av politiska skäl beslöt att den inte skulle resas. Istället såldes den vidare till borgare i Bremen för 4 500 mark, och uppställdes vid Domsheide nära Rådhusplatsen. Där stod den ända till 1942, då Hermann Göring offrade statyn åt den råvaruhungriga tyska krigsindustrien, som smälte ned all brons den kunde komma över. Men det finns faktiskt en kopia till, i den gamla svenskstaden Dorpat i Estland, nuvarande Tartu. Kungen hade starka band till staden och var den som instiftade dess universitet 1632. En äldre staty av Gustaf II Adolf, utförd av Otto Strandman, restes 1928, men blev även den nedsmält, av Sovjetregimen i början av 1950-talet. Uppsala universitet beslöt efter järnridåns fall och Estlands befrielse att skänka en ny staty, vilken utformades som en kopia av den i Göteborg. Denna invigdes av det svenska kungaparet i april 1992.

Gustaf II Adolf i Bremen

© Mimer bokförlag, Mikael Mosesson